Hur många samtal skulle ni uppskatta att ni är engagerade i under en vecka? Mängden skiljer sig förmodligen mellan varje individ! Oavsett vilken form av samtal och hur många så är det nog en stor del av våra liv. Alla är vi nog rörande överens om hur jobbiga vissa konversationer kan vara medan andra flyter på av sig själva.
Det där första samtalet…en nystart, en människa man inte känner. Ett blankt kanvas som kan vara vem som helst och vara hur som helst, som man får lära känna genom att första samtal. Kenzie nämner i sitt inlägg hur konversationer i dagens samhälle kan gå väldigt fel och väldigt snabbt. En önskan jag har är en annorlunda synsätt, där varje individ ses som individ. Där det mänskliga värdet inte ligger i kön, etnicitet, ålder, status och dylikt. Och vem vet om en sådan utveckling sker?
Samtal är livsviktigt
Någonstans så inskränks yttrandefriheten när vi konstant ska tänka på vad vi säger vilket är otroligt synd. Jag menar inte att vi borde säga vad som helst utan några som helst filter men själva samtalet är ett viktigt redskap för informationsflödet människor emellan. Tar man bort den funktionen eller sätter för många restriktioner då lär vi hamna i ett stagnerat samhälle med uråldriga traditioner och sedvanor. Vad är ett samtal för er?
Vet ni att jag har enorm skräck för varje första samtal? Helt otroligt! Jag har tränat bort det till en viss del. Jag menar mitt jobb kräver faktiskt att jag har hundra första samtal på ett pass! Alla är långt ifrån smidiga och jag känner fortfarande ett obehag inför varje. Man vet ju aldrig om det blir en pinsam tystnad eller om det faktiskt slår gnistor, och så är man halvnaken på det ;).
Cleo är den som pryder detta inlägg och hur sexig är inte hon? Våra initiella samtal var nog lite i awkward kategorin, dessutom utbytte vi mest blickar och leenden i början 😀 Men nu flyter det på 🙂
Ses vi i veckan?
Puss Lex
