Kenzie pratade om förutfattade meningar, okunskap och den mänskliga förmågan att döma andra. Döma ligger oss så himla nära och vi är alla skyldiga till att göra det mot andra på ett eller annat sätt. Förmodligen är det för att vi fungerar så. Hjärnan och människan vill ha en enkel vardag och ett enkelt liv. Saker och ting ska gå snabbt och ta så lite energi som möjligt. Det som är bekant är bra och allt som är annorlunda är konstigt. Ju mindre likheter med det vi känner igen oss i desto större sannolikhet för att ogilla. Jag tror att om vi från hela hjärtat försökte att uppskatta varandra skulle det lösa så många konflikter. Jag menar hur mycket energi tar inte det att vara negativ? Det fyller hela hjärnan med giftiga tankar som cirkulerar där i längre perioder och så får man rynkor på köpet.
Uppskatta
Jag vet att vi lever i ett samhälle som är mer fartfylld än autobahn. Konfronterade med tusentals alternativ ska vi fatta snabba och bra beslut. Vem har tid att pausa, uppskatta livet, utforska alla dessa alternativ och väga upp dem mot varandra? Vem har tid att vara rationell i dagens samhälle? Utöver det har vi våra kära traditioner och institutioner som är skrivna i sten utan att någon vet den riktiga anledningen till deras existens! Min fråga är då, om man saktar ner tempot för att uppskatta sin omgivning, om man tar lite längre andetag och ler en extra gång, kan man bli en bättre medmänniska? Hos Sara kan ni som ännu inte upptäckt hennes blogg få en massa tips på hur man kan uppskatta och utforska livet! In och läs, ni kommer inte att ångra er!
Glöm inte att ge varandra komplimanger och uppskattning! Hoppas att vi ses på klubben!
Puss Lex
