Hur skulle ni definiera kroppen? Går man till fysiken så är det inget annat än en sammanhängande mängd materia. Sedan har vi dualismen och alla teorier om huruvida kropp och själ är oberoende osv. Min kropp har varit en röd tråd genom hela mitt liv. Genom åren har jag dock gått från att hata min kropp till att älska min kropp. Jag känner till potentialen den har och jag har lärt mig mer om hur och vad den reagerar på. Trots det så är jag medveten om att det ännu finns oändliga lärdomar att hämta om min egna kropp och att en livstid räcker inte för att veta allt till 100%.
Kroppen
Märkte ni hur många bilder på mig Kenzie fick till? Anledningen till att hon fick fota mig överhuvudtaget är att jag mår otroligt bra i min kropp just nu! Vintern var hård, för lite träning, för mycket mat, för lite sol och ful hårfärg. Jag menar allt som kunde gå åt helvete med mitt utseende gjorde det. Såklart så blir man inte piggare av att äta dåligt och inte träna i kombination med studier och massa jobb! Var faktiskt lite orolig över att få gå runt i en potatissäck under vår och sommar! För hur fasiken skulle jag få på mig alla dessa kläder?
Så i slutet på vintern började jag att sola solarium och fick en superfin färg, jag blonderade tillbaka håret till den färgen som är snyggast på mig. Samtidigt började det bli liiiiite lugnare i skolan. I våras tog jag upp träningen och förra månaden bestämde jag mig även för att sluta slarva med kosten! Bara på en månad ser jag en enorm förändring, jag älskar verkligen att visa upp kroppen igen. Jag älskar att spegla mig och se alla musklerna som var gömda att titta fram!
Bella och hennes polaroid kamera. Luna och jag fick agera modeller till ett potentiellt vernissage om kroppen. Kvinnokroppen.
Jag påstår inte att jag är hundra procent nöjd men jag är sjukt nöjd över förändringen. Känns som att det händer något varje dag. Jag tycker att det är så häftigt att kunna make a statement utan att öppna munnen. Att få beundran över något man faktiskt har varit delaktig i att skapa. Alla kan inte se likadana ut med tanke på olika genetiska förutsättningar men alla kan sträva efter att nå sitt fulla potential. Den uppgiften är inte lätt. För mig är det lätt att få kroppen att samarbeta, samtidigt som hjärnan är den stora fienden. Framförallt en trött eller en stressad hjärna. Den vill så gärna sitta i sängen, titta på något totalt värdelöst program och äta lika värdelös mat i stora mängder. Livet är en utmaning och detta är en av mina största. Då är mitt liv ändå relativt lätt och fri från bekymmer känner jag.
