Idag hade jag upprop på universitet! Nu är jag officiellt student och det är så många olika känslor som bubblar upp! Jag hade aldrig varit på campus så det var lite nervöst om jag skulle hitta byggnaden där uppropet hölls. Igår var jag full av längtan, kunde knappt sova så mycket jag såg fram emot idag! Väl framme på universitet sköljdes jag av en våg nervositet! Herregud så nervös jag var, till och med mina händer darrade! Det var som att jag skulle gå på en dejt eller till tandläkaren! Allting gick bra! Trots all glädje så är det så att jag saknar Club Kino!!!
En så sjuk känsla som egentligen inte har någon som helst vettig anledning till att finnas! Enda skillnaden jobb mässigt är att möjligheten till att jobba när jag vill kommer att försvinna! Det är inte direkt så att jag kommer jobba mycket mindre, bara ett-två pass! I ett av mina tidigare inlägg har jag skrivit hur man blir beroende av att jobba här!
Jag saknar Club Kino
Utbildningen kommer förmodligen att förbättra min förmåga att träffa nya människor under vardagliga ”normala” förhållanden. Den förmågan har försvunnit litegrann under mina år på Kino. Med åren har jag lärt mig att det är jag som har full kontroll över situationen och delvis hur den spelar ut sig! Jag har även blivit van med all fokus på mig istället för att vara en i mängden. Jag har också fått en tillhörighet till gruppen ”Kino” och arbetsrollen ”strippa”. Idag är dagen då min sociala identitet får en ny nyans. Dagen då jag ska börja hitta tillhörighet till en grupp som heter ”student”. Den rollen är bekant från Australien MEN då var det mycket fokus på den sociala biten (fester etc) denna gång vill jag fokusera stenhårt på studierna!
Wish me good luck och så ses vi som vanligt på klubben!
Puss Lex
